Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett facebook. Visa alla inlägg

tisdag 22 februari 2011

Så säger UK


Även i år var webben och de sociala medierna på tapeten under ungdomens kyrkodagar. Det brainstormades kring frågan hur kyrkan ska synas på webben. Diskussionen blev lång och dess röda tråd var att kyrkan behöver vara online.

"Vad kan vi som församlingsmedlemmar göra?" frågade UK vidare och den här frågan är värd att lyftas fram. Ibland drar vi förenklat likhetstecken mellan kyrka och församlingens anställda, också när det gäller närvaron på webben. Men kyrka är lika med alla kyrkans medlemmar.

Just därför kan man säga att kyrkan redan nu är väldigt aktivt på webben – genom dess medlemmar. Och utan att vi kanske ens märker det kan vi genom små tangentklickningar fungera som varandras medvandrare. Som exempel - åtminstone jag blir glad av en hälsning på min vägg i facebook. Jag känner mig sedd när någon gillar eller kommenterar mina foton, kommentarer eller statusar. Det är roligt när någon inboxar och frågar hur jag har det. Och en positiv uppdatering av en vän kan ge en glädjeglimt också till min dag. Och se här – utan att de själva knappt tänkt på det har min dag varit fylld av medvandrare!

Vi kan vara aktiva i aktuella webbdiskussioner, lyssna till andra och sträva efter uppbyggande dialoger. Vi kan ge utrymme åt trostankar i våra blogginlägg. Vi kan dela goda nyheter i våra nätverk. Åtminstone det kan vi som församlingsmedlemmar göra.

Det finns också webbtjänster för frivilligarbete, se t.ex. Suurella sydämmellä eller Vuxenpolen. Känner du till flera? Eller har du tankar om hur vi kan vandra med?

onsdag 19 januari 2011

Mitt liv på nätet

Jag har länge (om nu en halv livstid för någon som ännu räknas som ungdom) hållit till på webben. För mig började det med Radio Extrems chat (som jag har förstått att idag inte längre finns till ) och den svenska internetcommunityn Lunarstorm (som också numera har mött sin skapare). Idag håller jag främst till på Facebook och Radio Extrems community samt i några diskussionsforum men har på senare tid också börjat bekanta mig mer med Twitter.

Det främsta skälet för mig att hålla till på dessa är den kontaktyta och gemenskap det för med sig, diskussionsforumen för deras ämne. Via facebook har jag återfått kontakt till personer jag känt 'i ett tidigare liv' :) Men jag har även haft nytta av att finnas där ur arbetsperspektiv. Där finns många av de människor vi arbetat med och om något oväntat inträffat har det ofta varit möjligt att få ett första bud om det på Facebook.

Och ur rent statistisk synvinkel, har vi råd att inte finnas där? På följande länk kan man bekanta sig med en färsk undersökning om finländarnas internetanvändande gjord av Statistikcentralen.

http://www.stat.fi/til/sutivi/2010/sutivi_2010_2010-10-26_tie_001_sv.html

/Eva Holm

Moni och Gunzie funderar...


Nuförtiden kan man räkna gudstjänstbesökarna i promille av församlingsmedlemmarna. Webben utgör en kontaktyta inte bara till majoriteten av dem, utan också till (bokstavligen) miljoner andra kristna!

Varför inte t.ex. förmedla Herrens välsignelse virtuellt?
Tanke: det dyker upp en ruta som frågar: vill du bli välsignad? Svarar du med att klicka på Ja, följer en bild av en välsignande hand med välsignelsen samtidigt uppläst från en ljudfil.
Provokativ fråga: är välsignelsen teologiskt en förbön, som ju inte är beroende av samtidighet, eller en magisk rit, som kräver personlig närvaro? Vi vet vad vi tror...

På nätet är det lätt(are) att skilja mellan personligt och privat, eftersom allt är offentligt! Det jag inte kan skriva på ett vykort till kyrkosyföreningen platsar ändå inte i Facebook!

Få församlingen att arbeta tillsammans



I en sociala-medier-utopi ger webben möjlighet för församlingsmedlemmarna, de anställda och de förtroendevalda att arbeta tillsammans för att skapa en levande församling. Något så enkelt som en facebook-sida kan, rätt använd, ge nytt liv åt församlingslivet.

För att skapa en sådan verklighet behöver frågan mogna både hos allmänheten och hos oss som arbetar i kyrkan. Man behöver se webben som något som underlättar arbetet och förbättrar kommunikationen, inte som något som tar tid från annat.

Facebook fungerar ok som enkelriktad informationskanal men man tar inte vara på möjligheterna förrän fler än några invigda på ett kansli tar plats och är med och skapar innehåll.

De frågor som fortfarande är ganska obesvarade, om privat/offentligt, integritet o.s.v. kommer inte att lösas snabbt utan behöver mogna över tid.

/Sheila o Mattias