Den diskuterande teologins styrka på webben

Via länken hittar du en artikel som har sammanställts av Ulla Oinonen och Hannu Majamäki utgående från en mellanrapport av arbetsgruppen för webb och teologi som tillsatts av Kyrkostyrelsens ämbetskollegium. Delta i diskussionen på Facebookgruppen Verkko ja teologia/Webb och teologi

http://sacrista.evl.fi/sacrista.nsf/sp2?open&cid=Content2A18BD

Prästens dag

Inom ramen för projektet Andligt liv på webben har vi idag utbildat över 1000 församlingsanställda till att använda sociala medier i sitt arbete. Hurudant arbete gör de på webben? Hur använder de sociala medier i det traditionella församlingsarbetet? Hur tar de plats i den nya verksamhetsmiljön? Vilka frågor och utmaningar kämpar de med?

För att belysa dessa (och kanske väcka nya) frågor skrev vi en berättelse med rubriken ”Prästens dag”.* En arbetsdag för en präst som kanske deltagit i vår utbildning och blivit rekryterad till någon av våra webbgemenskaper kunde se ut så här...

http://www.youtube.com/watch?v=aDv8OhRv-Gc

Känner du igen dig? Låter berättelsen realistisk? Vilka möjligheter och utmaningar när det gäller sociala medier och församlingsarbete har du stött på?

* Skribenterna är själva präster och har därför mest erfarenhet från det yrkesområdet - därför är berättelsens huvudperson också hon präst.

(Inför Svenska kyrkans kommunikationsdagar 2011)

ÄR INTE FACEBOOK CHATTEN SÄKER?!?

frågar en förskräckt röst efter en min presentation om sociala medier. Först hade jag förkunnat webbens budskap (med ansiktsboken i spetsen) men i följande andetag varnat för att gå in i privata samtal i ett forum som Facebook.

Facebook chatten borde vara säker. Ingen annan än du och din samtalspartner borde komma åt innehållet. Ifall av ett läckage så borde du inte ha en sådan otur att just ditt samtal och just det samtalet sticker ut bland massan av alla andra. Risken borde alltså inte bara så stor. Borde.

Men nej, mitt svar blev nog att facebook chatten inte är alldeles säker.

Trots det så uppmuntrar jag frågeställaren att vara online. Det gör jag för att chatten har en låg tröskel och för att det är så enkelt att klicka fram ett meddelande till ungdomsledaren eller pastorn som för tillfället verkar vara online. Skulle det kräva att jag sökte fram ett telefonnummer, för att inte tala om en postadress, så skulle jag nog ganska snabbt komma fram till att mitt ärende trots allt inte är så viktigt.

Chatten behöver kanske inte vara det forum där de privata diskussionerna förs. Det kan vara en plats där vi kan lära känna varandra bättre, får kontakt och skapar ett förtroende. Det kan vara där vi för en mera allmän diskussion och kommer överens om hur vi kan fortsätta. Kanske flyttar vi över till en åtminstone lite säkrare webbtjänst eller varför inte föreslå en träff för att diskutera vidare. Åtminstone behöver vi båda vara medvetna om chattens Borde.

Policy för sociala medier

Svenska kyrkan har en policy för sociala medier. Policyn innehåller tio grundregler:

1. Var transparent och tydlig
2. Bidra med din kompetens
3. Var ärlig och ansvarstagande
4. Var tillmötesgående och visa gott omdöme
5. Respektera andras sätt att uttrycka sig
6. Skydda konfidentiella interna uppgifter
7. Respektera upphovsrätten
8. Var varsam med Svenska kyrkans resurser
9. Samarbeta med experter inom IT och säkerhet
10. Uppmärksamma rätt person på felaktigheter som cirkulerar
    

Vilka tankar väcker policyn hos dig? Skulle det här fungera för oss?

Här kan du läsa mera.

Twitter

Twitter är en mikroblogg, där man kan skriva korta kommentarer (max 140 tecken). Enkelt kunde man jämföra det med statusuppdateringarna på facebook, men det är lite mer mångfacetterat än så.

Jag registrerade mig där för någon månad sedan och till en början följde jag bara med hur saker och ting fungerar. Jag började också följa andra twittrare (och via dem ännu fler) och insåg fort att twitter är det forum där nyheter färdas snabbast. I de revolutioner som nu är på gång i flera arabiska länder har bl.a. twitter spelat en stor roll för nyhetsspridningen och det har varit möjligt att som utomstående följa utvecklingen.

Flera av de twittrare jag följer jobbar med sociala medier och deras tweetar (som man kallar dessa korta meddelanden) finns ofta många nyttiga länkar att bekanta sig med. Detta tycker jag för mig har varit den absolut största nyttan med twitter särskilt nu då jag snart skall börja utbilda mina medarbetare i kyrkans tjänst i sociala medier.

Jag har inte på långa när lärt mig bemästra alla twitters finesser men jag håller på och lär mig, och det finns väldigt fina förklarande beskrivningar i twitter-ordlistan.

Så säger UK

Även i år var webben och de sociala medierna på tapeten under ungdomens kyrkodagar. Det brainstormades kring frågan hur kyrkan ska synas på webben. Diskussionen blev lång och dess röda tråd var att kyrkan behöver vara online.

"Vad kan vi som församlingsmedlemmar göra?" frågade UK vidare och den här frågan är värd att lyftas fram. Ibland drar vi förenklat likhetstecken mellan kyrka och församlingens anställda, också när det gäller närvaron på webben. Men kyrka är lika med alla kyrkans medlemmar.

Just därför kan man säga att kyrkan redan nu är väldigt aktivt på webben – genom dess medlemmar. Och utan att vi kanske ens märker det kan vi genom små tangentklickningar fungera som varandras medvandrare. Som exempel - åtminstone jag blir glad av en hälsning på min vägg i facebook. Jag känner mig sedd när någon gillar eller kommenterar mina foton, kommentarer eller statusar. Det är roligt när någon inboxar och frågar hur jag har det. Och en positiv uppdatering av en vän kan ge en glädjeglimt också till min dag. Och se här – utan att de själva knappt tänkt på det har min dag varit fylld av medvandrare!

Vi kan vara aktiva i aktuella webbdiskussioner, lyssna till andra och sträva efter uppbyggande dialoger. Vi kan ge utrymme åt trostankar i våra blogginlägg. Vi kan dela goda nyheter i våra nätverk. Åtminstone det kan vi som församlingsmedlemmar göra.

Det finns också webbtjänster för frivilligarbete, se t.ex. Suurella sydämmellä eller Vuxenpolen. Känner du till flera? Eller har du tankar om hur vi kan vandra med?

Dialog

Det finns ett spår av Gud i var och en av oss. Det spår som finns i mig formar den bild eller den uppfattning jag har av Gud. Den är inte fullständig, men när två, eller flera uppfattningar möts kommer vi kanske ett steg närmare. Fast då räcker det väl inte att jag predikar min sanning? Då kan det inte vara ok att bara min röst ekar och mina tankar får plats?

Webbarbete tvingar oss bort från talarstolen och tar av oss mikrofonen. Tomma ord får ingen genklang. På webben söker sig människor till platser där det finns innehåll som för dem är intressant eller meningsfullt. På webben kan också en svagare röst bli hörd och många väljer att vara med och skapa innehåll, skapa sanningar. Vi vill bli sedda, hörda och tagna på alvar.

Istället för att se detta som en svår utmaning kan vi se det som en möjlighet. En möjlighet att som likvärdiga samtalspartners dyka in i dialoger. Det kräver att vi lyssnar, respekterar och vågar ge av oss själva. Och det kräver att vi vågar låta oss själva bli utmanade. Men det är möjligt att vi då också kommer ett steg närmare bilden. Gudsuppfattningen.