Varför blogga?

Varför blogga? Det har jag många gånger frågat mig ¨sedan jag inledde min "bloggkarriär" våren 2007 på KP-bloggen. Jag började blogga med ganska stor entusiasm - numera skyr jag nästan KP-bloggen som pesten och skriver sällan eller aldrig nya inlägg. Håller helt med Patrik Hagman som i Kyrkpressens senaste nummer anser att KP-bloggarna bör läggas ner. Jag håller med honom - det är inget fel på att blogga, men det är ju inte meningen att man ska bli på dåligt humör när man går in på ett kristet bloggforum. Men kanske den här bloggen kan bli annorlunda?

Om inte människorna kommer till kyrkan får kyrkan komma till människorna

Ja alltså varför skulle kyrkan inte vara på webben?

Alla andra är ju där.

Skall vi tillåta att alla andra diskuterar det dagliga livet med glädje och sorg, upp och nedgångar som hör livet till utan att kyrkan är med i diskussionen. Församlingen/kyrkan skall ju finnas mitt i livet/byn.

Om människorna inte hittar till kyrkan måste kyrkan hitta nya vägar att nå människorna. Eller så kan kyrkan låta bli och trilla efter i utväcklingen. Och vem tar då över det lilla ytrymmet av andlighet som nog alla söker nånstans?


Stina Råstedt

Kristen i vardagen

Jag är av den åsikten att kristen är man jämt, alltid, var man än är.
Internet har på gott och ont blivit en del av vår vardag, att Kyrkan skulle stå utanför denna verklighet är ungefär lika verklighetsfrämmande som våra gudsjänster.

Men jag tror fortfarande på att vi kristna, med eller utan kyrka faktiskt kan vara ljus i världen. Jag hoppas att den traditionella kyrkan vill vara med och spela där människorna är, t.ex. på internet.

Men om inte så kommer människorna att hitta andra vägar till gud.
Eller för att parafrasera jesus:

Om kyrkan tystnar så kommer stenarna att twittra...

En frisk fläkt

Jaha. Här är jag nu och kan inget annat. Jag läser tusen och en bloggar varje dag, men har ingen egen blogg och har tänkt att jag inte ska ha en sådan heller. Fast inte är denna blogg min egen, tur.

Att läsa bloggar ger mig en extra puff i en ofta helt oandad eller till och med ny tankeriktning. Det igen gör att jag inte precis hela tiden går i ingångna skor, utan får nytt och fräscht blod och i huvud och hjärta. Vilken metafor....

Sociala medier i de flesta former är roligt, uppfriskande och underhållande. Och ibland riktigt dåligt. Men det får man och jag leva med. Och utan sociala medier skulle jag inte vilja leva.

Strategier för sociala medier

Jag tycker inte att alla behöver vara på Facebook. Däremot tror jag att alla församlingar förr eller senare kommer att behöva en policy för sociala medier. Vem/vilka av de anställda finns med? Hur mycket tid får/skall de sätta på sociala medier? Var går gränsen mellan att vara aktiv på sociala medier privat o via jobbet? Kan lekmän aktiveras? Behöver församlingen "övervaka" (följa med) några diskussionsidor (t.ex. lokaltidningen)? Vem svarar om det uppstår en diskussion om vår församling? Hur kan vi använda sociala medier som ett verktyg i vårt arbete? Hur många församlingar har nu en strategi för sociala medier?

Webbtankar

Det här inlägget är för min del debuten i bloggvärlden som skribent. Hittills har jag rört mig i den som läsare och endast ett fåtal gånger lämnat spår av mig i form av kommentarer.
Vi som använder oss av webben gör det av olika orsaker och väljer också själva i vilken form vi gör det.
För egen del har det fallit sig mer naturligt att följa med andras bloggar än att själv upprätthålla en.
Som församlingsanställd har webben för mig blivit allt viktigare med åren. Den är ett tilläggsverktyg till att följa med vad som händer både lokalt och globalt likaväl som till att upprätthålla kontakt och finnas tillhands för andra människor t.ex. på facebook eller diskussionsforum.
Det handlar ofta om att genom försök och misstag hitta sin egen roll och plats.
Till all tur behöver vi inte göra alla misstag själva, vi kan dela med oss av våra erfarenheter och på så vis hjälpa varandra vidare.

Anna

därför

På webben är jag därför att där finns dom människor vi jobbar med. Dessutom når man fler människor eftersom nyheten sprids via vänners vänner snabbar än via den gamla djungeltelegrafen :-)